Nu har det gått 100 år
Under SAAFs ski weekend helg i Sälen, v.5 hölls ett fördrag och diskussion kring Sayfo 1915 (Seyfo) – folkmordet på syrianer/araméer och andra kristna där samtliga deltagare, 62 personer, uppmanades att använda pennan för skriva ner tankar, dikter, artiklar och publicera dessa för att uppmärksamma folkmordet på oss syrianer/araméer för vår omgivning samt även för framtida dokumentationer om händelsen.
Helen Damar, ordförande för SAAF ORU kunde inte hålla sin tankar i styr och skrev denna dikt efter att ha lyssnat på föredraget och den känsloladdade dokumentären som visades.
”Jag har funderat på att skriva en dikt om folkmordet ett bra tag men det var speciellt efter föreläsningen och klippet om Sayfo som jag alla känslor kom fram och därav fick jag all inspiration till att skriva.”– Helen D.
Nu har det gått 100 år
Sedan folkmordet Sayfo satte sina djupa spår
Våra hjärtan blöder, varför är det så få som förstår
Att vi dag in och dag ut vandrar med öppna sår?
I denna sekund repeteras en identisk slakt
Monstrena är ännu en gång ute på barbarisk jakt
Missbrukar sin vidriga makt
Och bryr sig inte om huvuden kapas i takt eller otakt
~
HJÄLP!
100 år och Mellanöstern slutar inte att blöda
Snart är alla mina bröder och systrar döda
"Älska din fiende"
Men hur ska jag kunna orka mer?
Ser du inte det jag ser?
Hur ska jag kunna älska djävulens anhängare?
Mördare, barbarer, människo-sprängare!
Allt detta, på grund av vår religion
En folkgrupp som SLAKTAS på grund av den djupa tron!
Världen, vakna upp!
Ser ni inte att tusentals själar vandrar på nålar?
Hur kan ni blunda för era medmänniskors hjälplösa tårar!?
En omänsklig folkresning med miljontals martyrer
Blod har sugits åt som om monstrena vore vampyrer
~
100 år sedan och nu är vi där på nytt
Kommer vårt stora sår någonsin bli igensytt?
Mitt älskade folks lidande trycker ner min kropp och själ
Mina rötter, mitt blod, till er ger jag ett ofrivilligt farväl
Helen Damar, ordförande för SAAF ORU kunde inte hålla sin tankar i styr och skrev denna dikt efter att ha lyssnat på föredraget och den känsloladdade dokumentären som visades.
”Jag har funderat på att skriva en dikt om folkmordet ett bra tag men det var speciellt efter föreläsningen och klippet om Sayfo som jag alla känslor kom fram och därav fick jag all inspiration till att skriva.”– Helen D.
Nu har det gått 100 år
Sedan folkmordet Sayfo satte sina djupa spår
Våra hjärtan blöder, varför är det så få som förstår
Att vi dag in och dag ut vandrar med öppna sår?
I denna sekund repeteras en identisk slakt
Monstrena är ännu en gång ute på barbarisk jakt
Missbrukar sin vidriga makt
Och bryr sig inte om huvuden kapas i takt eller otakt
~
HJÄLP!
100 år och Mellanöstern slutar inte att blöda
Snart är alla mina bröder och systrar döda
"Älska din fiende"
Men hur ska jag kunna orka mer?
Ser du inte det jag ser?
Hur ska jag kunna älska djävulens anhängare?
Mördare, barbarer, människo-sprängare!
Allt detta, på grund av vår religion
En folkgrupp som SLAKTAS på grund av den djupa tron!
Världen, vakna upp!
Ser ni inte att tusentals själar vandrar på nålar?
Hur kan ni blunda för era medmänniskors hjälplösa tårar!?
En omänsklig folkresning med miljontals martyrer
Blod har sugits åt som om monstrena vore vampyrer
~
100 år sedan och nu är vi där på nytt
Kommer vårt stora sår någonsin bli igensytt?
Mitt älskade folks lidande trycker ner min kropp och själ
Mina rötter, mitt blod, till er ger jag ett ofrivilligt farväl